Det är mycket vanligt att man sover dåligt när man har Parkinsons sjukdom. Vanliga problem är svårigheter att somna, täta uppvaknanden och en känsla av att aldrig känna sig utsövd – tillsammans kallas dessa besvär för insomni.
Andra sömnproblem är REM-sömnstörning och myrkrypningar i benen (restless legs). Även trötthet under dagen är vanligt förekommande. Man får heller inte glömma att risken för sömnproblem ökar med åldern för alla människor. REM-sömnstörning (REM sleep behaviour disorder, RBD) är en sömnstörning som innebär att kroppens muskler inte slappnar av under REM-sömnen (drömsömnen) så att man agerar ut sina drömmar. Drömmarna är ofta otäcka och våldsamma. Det är viktigt att berätta för sin läkare om man tror att man har en REM-sömnstörning eftersom det finns effektiv behandling att få.
Sömnproblemen kan antingen bero på de förändringar i hjärnan som sjukdomen ger upphov till eller på symtom som stelhet och smärta, men de kan också vara en biverkning av anti-Parkinson-behandlingen. Dessutom kan ett flertal andra besvär ha negativ inverkan på sömnen. Även ångest och depression ökar risken för sömnproblem.
En god nattsömn är särskilt viktigt för den som har Parkinsons sjukdom, eftersom nivåerna av olika signalämnen – inklusive dopamin – byggs upp under sömnen. Sömnen stärker dessutom immunförsvaret samt motverkar stress, värk, muskelstelhet och depression.
Om man inte själv kan komma till rätta med sina sömnproblem finns det hjälp att få genom sjukvården. Grunden för att rätt vård ska kunna ges är en fullständig beskrivning av symtomen. Då kan det vara bra att använda en sömndagbok, där man skriver ned när man gick och lade sig, när man somnade, hur man sovit under natten och hur man sedan fungerat under dagen.
Hör Lena Leissner, neurofysiolog och sömnexpert på universitetetssjukhuset i Örebro.
Detta avsnitt har möjliggjorts med stöd från AbbVie. AbbVie har ingen påverkan på programval eller dess innehåll.