Pehr-Olof, uppvuxen i Marks kommun i Horred på gränsen till Varberg, fick sin parkinsondiagnos vid 62 års ålder men har precis som många andra haft andra åkommor.
– Jag var fullt frisk fram till 59 års ålder, sedan fick jag tinnitus, och en vanlig promenad till jobbet gjorde att jag svettades mycket. Att han hade en fot som inte riktigt hängde med, upptäcktes inte vid den läkarundersökning där man konstaterade att Pehr-Olof hade högt blodtryck och fick recept på en medicin.
Den hjälpte dock inte och efter att ha provat olika mediciner bytte han både vårdcentral och läkare. Där fick han äntligen rätt sort utskriven, och när läkaren hade kollat blodtrycket bad hon Pehr-Olof gå runt i rummet.
– Läkaren såg att min gång inte var normal och skrev en remiss till neurologen på Södra Älvsborgs Sjukhus. Det var där som jag fick min Parkinson diagnos i april 2016. Sedan 2018 går jag varje halvår till en privatpraktiserande neurolog i Göteborg.
Pehr-Olof Gunnarsson såg till att skaffa sig kunskap om sjukdomen för att kunna göra sitt bästa av situationen, och har hela tiden varit öppen med sin diagnos. Han berättar kortfattat att han har Parkinsons sjukdom när han träffar nya personer som inte känner till detta.
Som många andra valde Pehr-Olof att i anslutning till att fått diagnosen också bli medlem i Parkinsonförbundet. På frågan om hur han blev medlem, genom broschyr, nätet eller något som tipsade honom blir svaret distinkt:
– Nej, jag kände till att förbundet fanns så jag såg till att bli medlem direkt.
Det var något som han menar var självklart för honom som tidigare varit kassör i Kronängs IF (fotbollsförening) och ser sig som en föreningsperson. På frågan om han också spelat fotboll blir svaret ja, men när jag frågar om han var bra blir svaret ett bestämt nej följt av ett skratt. Förutom att ha spelat fotboll har
Pehr-Olof spelat golf, och när han var som bäst hade han 16 i handikapp, vilket anses vara bra för de flesta
amatörgolfare. Pehr-Olof hade som mål att arbeta som ekonom fram till pensionen (65 år).
– Jag gillar siffror och är oerhört nöjd med att jag klarade av att jobba heltid fram till målsnöret.
När han gick i pension var hans plan att bli delägare i ett amatörtravstall. Under sena tonåren hade han kommit i kontakt med travsporten och blev fascinerad av både hästarna och personerna runt dem.
– Jag har tillsammans med kamrater ägt några hästar under åren men kör inga hästar själv. Jag är en så kallad staketkusk säger Pehr-Olof med glimten i ögonen.
– Det har varit fantastiskt roligt och gjort att jag fått nya vänner i vuxen ålder. För mig har travet varit ovärderligt för mig och ett sätt att glömma bort sjukdomen. Att höra ljudet från hästarna när dom kommer
in på upploppet är fantastiskt.
Pehr-Olof är ordförande för länsföreningen Parkinson Södra Älvsborg sedan 2018. Inför föreningens årsmöte hade valberedningen inte fått ihop en styrelse. Ingemar Karlsson, dåvarande ordförande för Parkinson Jönköpings län, hade fått i uppdrag från förbundet att försöka få tag på medlemmar som kunde tänka sig att ta ett styrelseuppdrag.
– Vår förening är en jätteviktig mötesplats för parkinsonsjuka och anhöriga. Så när Ingemar Karlsson ringde upp mig och frågade om jag ville bli ordförande tackade jag ja. För mig var det viktigt att föreningen fanns kvar.
Södra Älvsborg erbjuder olika mötesplatser för sina medlemmar. Sedan 2019 har man kaféträffar och parkinsondans. Från och med i år har man anhörigträffar och samtalscirklar för kvinnor med Parkinson.
Aktiviteterna görs i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan Sjuhärad, och det har fungerat bra. Pehr-Olof framhåller att det är gemenskapen med andra parkinsonsjuka och anhöriga som gett energi och varit lärorikt.
– Under min tid som aktiv har jag träffat många parkinsonsjuka och har fått tagit del av deras berättelser
och livsöden. Vi är så olika men ändå lika. Jag har försökt att vara en så bra kamrat som möjligt och ge stöd
till dem som behöver det.
Genom rätt medicinering och fysisk träning har Pehr-Olof Gunnarsson mått bra i sin Parkinson fram till förra sommaren, och säger att han haft sju bra år. Men nu är han i det som brukar betecknas som komplikationsfas.
Pehr-Olof använder numera rollator när han går längre sträckor. Det beror inte enbart på Parkinson. Efter en höftledsoperation vaknade han och noterade att känseln var borta i tårna på höger fot. Den läkare som hade opererat sade att känseln skulle komma tillbaka snart. Nu har det gått fem år och Pehr-Olof har fortfarande ingen känsel i tårna. Däremot har han plågsamma nervsmärtor i foten och bristen på känsel i tårna påverkar gången.
Men även om smärtor och sjukdomen påverkar kroppen så är det inget fel på humöret och kanske beror det på att han lever efter mottot ”gör ditt bästa”.
– Mina råd till dem som fått Parkinson är att vara så aktiva som möjligt, både i kropp och själ. Man ska göra det som är roligt! Unna dig en räkmacka då och då!
På eftermiddagen är det dags för oktober månads Café Parkinson där man träffas utan dagordning och
föreningen bjuder på fika. Det är såväl nya som gamla medlemmar som kommit för att träffa andra och
utbyta erfarenheter. Bristen på neurologer är fortsatt aktuell och flera av deltagarna tar upp problemet med svårigheten att få en besökstid hos en parkinsonspecialist.
Under fikaträffen är det uppenbart att föreningen fortsatt är en viktig mötesplats. Pehr-Olof hoppas att det till årsmötet 2025 ska finnas personer i föreningen som är beredda att axla ansvaret och se till att föreningen kan fortsätta sin viktiga verksamhet för parkinsonsjuka och deras anhöriga.
– Jag tänker nämligen, efter sju år, avgå som ordförande. Jag kommer att fortsätta vara med i föreningen
och stötta den nya styrelsen om det behövs. Jag vet också att Parkinsonförbundets kansli alltid finns som back-up om det uppstår problem, säger Pehr-Olof Gunnarsson, när han släpper av mig vid Borås resecentrum.
Text: Eva-Lena Jansson
Foto: Rebecka Ljunggren