Levodopa
Levodopa (L-dopa) är den vanligaste behandlingen vid Parkinsons sjukdom och det mest effektiva läkemedlet för att lindra symtomen. L-dopa kan ges under alla stadier av sjukdomen.
Levodopa (L-dopa) är den vanligaste behandlingen vid Parkinsons sjukdom och det mest effektiva läkemedlet för att lindra symtomen. L-dopa kan ges under alla stadier av sjukdomen.
För att skydda hjärnan finns en naturlig spärr som kallas blod-hjärnbarriären. Den skyddar hjärnan från att vissa ämnen kan överföras från blodet in till hjärnan. Dopamin kan inte passera blod-hjärnbarriären och därför kan man inte ge rent dopamin som läkemedel. L-dopa är ett förstadium till dopamin och det kan passera blod-hjärnbarriären. I hjärnan omvandlas L-dopa sedan till dopamin.
För att förbättra effekten av L-dopa innehåller läkemedlen alltid dekarboxylashämmare, endera karbidopa eller benserazid, som bromsar nedbrytningen av L-dopa så att mer L-dopa kan nå hjärnan och där omvandlas till dopamin.
Man inleder behandlingen med små doser och ökar doseringen successivt, detta för att minska risken för biverkningar. Eftersom effekten av varje enskild L-dopados är relativt kort finns även tabletter och kapslar som frigör levodopa långsamt vilket innebär effekt under längre tid, så kallade depot-tabletter och depot-kapslar. Dessa används som regel till natten för att lindra symtomen under natten och de tidiga morgontimmarna.
Efter en tids behandling kan det uppstå problem med att symtomen återkommer innan nästa medicindos börjar verka, så kallade dosglapp. Det kan även uppstå oförutsägbara off-tillstånd och ofrivilliga rörelser (överrörlighet/dyskinesier). Detta är ett tecken på att medicineringen behöver justeras. L-dopa-doserna kan ökas eller förtätas, alternativt kan man kombinera L-dopa med MAO-B-hämmare och/eller dopaminagonister. Om sjukdomssymtomen inte går att kontrollera på detta sätt kan det bli aktuellt med avancerad behandling där ett av alternativen är att tillföra L-dopa direkt till tunntarmen via en pump. Det ger ett jämnt flöde av L-dopa till hjärnan och därmed en jämnare effekt med färre svängningar i symtomen.
L-dopa är en aminosyra, det vill säga samma byggsten som proteiner byggs upp av. Kroppens upptag av L-dopa kan minska om man samtidigt som man tar medicinen äter proteinrik kost som exempelvis kött, fisk eller ägg. Proteinet i maten konkurrerar ut en del av L-dopa. Därför bör man ta L-dopa minst 45 minuter före eller efter en måltid. Man bör dock inte reducera proteininnehållet i maten.
L-dopa förekommer också naturligt i vissa växter och finns i vissa naturläkemedel. Nivåerna av L-dopa kan då bli mycket svåra att reglera på ett bra och säkert sätt. Det är därför viktigt att berätta för sin läkare om alla läkemedel – även naturläkemedel – som man tar.
Behandlingen Duodopa innebär att kroppen tillförs L-dopa med hjälp av en pump. Från pumpen förs en gel med L-dopa med hjälp av en tunn slang genom ett hål i bukväggen (PEG) till magsäcken och vidare in till tunntarmen. Pumpen ger ett jämnt flöde av läkemedlet in i tarmen där kroppen tar upp medicinen in i blodet och för det upp till hjärnan. Detta kontinuerliga tillflöde av L-dopa ger bättre och jämnare lindring av symtomen.