Multipel systematrofi (MSA) är en sällsynt, progressiv neurologisk sjukdom. Liksom Parkinsons sjukdom orsakas den av cellförlust i hjärnan, men till skillnad från Parkinsons sjukdom är cellförlusten vid MSA inte begränsad till substantia nigra utan drabbar även andra områden av hjärnan.
Det finns två olika undergrupper av sjukdomen beroende på vilka hjärnområden som är mest drabbade. MSA-P om parkinsonistiska drag dominerar och MSA-C om symtom från lillhjärnan (cerebellum) överväger. De vanligaste symtomen vid MSA-C är störningar i balans, tal och koordination.
Omkring 2-3 procent av alla patienter med parkinsonism har MSA. Något fler män än kvinnor drabbas, vanligen efter 30-årsåldern och med en medelålder på omkring 50 år. Sjukdomsutvecklingen är snabbare än vid Parkinsons sjukdom.
Dopaminstimulerande läkemedel har ibland positiv inverkan vid MSA. Effekten är dock oftast begränsad, vilket innebär att patienten trots behandling har kvarstående handikapp.
Sjukdomens prognos är varierande och beror på vilka symtom som är dominerande. Förloppet är oftast långsamt progressivt och inga plötsliga förändringar uppträder. Kognitiva symtom är vanligen milda och svår demens förekommer inte.