Sjukdomsutveckling
Parkinsons sjukdom är en progressiv sjukdom. Det betyder att den förvärras med tiden, i takt med att antalet nervceller i hjärnan, framförallt de som producerar signalämnet dopamin, minskar.
Sjukdomen utvecklas långsamt, och det är inte förrän en relativt stor andel av de dopaminproducerande nervcellerna har skadats som rörelserelaterade symtom uppkommer. Man kan alltså ha sjukdomen i flera år utan att veta om det.
I början av sjukdomen är det huvudsakligen hjärnans dopaminsystem som drabbas. Senare i sjukdomsförloppet sjunker även nivåerna av andra signalämnen, såsom acetylkolin och serotonin. Det kan ge upphov till symtom som nedsatt vakenhet, försämrad inlärningsförmåga, oro, nedstämdhet, störd sömnrytm och demens. Även det autonoma nervsystemet påverkas av sjukdomen, vilket kan leda till störd blodtrycksreglering, mag-tarmproblem, symtom från urinblåsan och svettningar.
Sjukdomsförloppet och symtombilden kan skilja sig mycket mellan olika personer. Hos vissa försämras motoriken påtagligt inom loppet av några år medan andra kan ha endast lindriga symtom i årtionden.
Parkinsons sjukdom blir inte bättre, men med modern behandling kan man öka nivåerna av dopamin och på så sätt lindra symtomen.