Behandling i komplikationsfas
Efter några års behandling kan effekten av läkemedlen mot Parkinsons sjukdom minska på grund av att sjukdomsprocessen fortskrider. Då bör man överväga avancerade behandlingsmetoder.
Efter några års behandling kan effekten av läkemedlen mot Parkinsons sjukdom minska på grund av att sjukdomsprocessen fortskrider. Då bör man överväga avancerade behandlingsmetoder.
När symtomfluktuationerna är svårkontrollerade trots tätare läkemedelsintag och tilläggsmediciner bör man diskutera avancerad behandling med läkemedelspump eller DBS (deep brain stimulation). En tumregel för att ta upp denna diskussion är 5-2-1, minst fem doser levodopa, minst två timmar besvärande off eller minst en timme besvärande överrörlighet.
Det finns flera varianter med läkemedelspumpar. Några administrerar läkemedlet subkutant (Apomorfinpump, Produodopapump) medan andra ges via en PEG till tunntarmen (Lecigon- och Duodopapumparna).
En annan behandlingsmetod är neurokirurgi med implantation av djuphjärnselektroder (DBS, så kallad deep brain stimulation). Det finns inga jämförande studier mellan dessa behandlingar utan ansvarig läkare får, tillsammans med personen med Parkinson, väga för- och nackdelar med varje behandling mot varandra.
Enligt Socialstyrelsens riktlinjer (pdf) bör hälso- och sjukvården erbjuda personer med Parkinsons sjukdom som har otillräcklig effekt av peroral, transdermal eller intermittent subkutan läkemedelsbehandling en bedömning vid en behandlingskonferens med hälso- och sjukvårdspersonal som har specialistkunskap om rörelsestörningssjukdomar och erfarenhet av aktuella åtgärder (DBS, pumptillförsel av levodopa-karbidopa-gel och apomorfinpump) inför beslut om avancerad behandling (prioritet 2).
Pumpbehandling handlar om terapi med en bärbar medicinpump. Denna pumpar in läkemedel i vätskeform antingen in i underhuden eller i tunntarmen. Pumpen tillför kroppen läkemedel i lagom takt vilket gör att koncentrationen av läkemedel i kroppen blir mycket jämn och lindringen av symtomen blir stabilare. För en del personer kan även neurokirurgi vara aktuell. Pumpbehandling och neurokirurgi kan också kombineras i enstaka fall.
Behandling med Duodopa och Lecigon innebär att kroppen tillförs L-dopa med hjälp av en pump. Från pumpen förs en gel med L-dopa och karbidopa (med Lecigon även entakapon), med hjälp av en tunn slang genom ett hål i bukväggen (PEG) till magsäcken och vidare in till tunntarmen. Pumpen ger ett jämnt flöde av läkemedlet in i tarmen där kroppen tar upp medicinen in i blodet och för den upp i hjärnan. Detta kontinuerliga tillflöde av L-dopa ger bättre och jämnare lindring av symtomen.
Hör Björn Thurfors i Parkinsonpodden om livet efter att han som andra svensk fått en Lecigonpump.
Ladda ner avsnitt 19
Apomorfin är en dopaminagonist, det vill säga ett läkemedel som härmar dopamin. Läkemedlet ger alltså liknande effekter på hjärncellernas receptorer (kontaktytor för signalöverföring) som dopamin. Apomorfin är INTE samma sak som morfin och inte ett narkotikum.
Produodopa innehåller foslevodopa och foskarbidopa och administreras som kontinuerlig subkutan infusion under 24 timmar per dag. Här finns information om Produodopa på FASS hemsida.
Man tar Apomorfin som injektion under huden. Läkemedlet kan tas med hjälp av en injektionspenna som gör det enkelt för personen själv eller en anhörig att ge läkemedlet och som är enkel att ha med sig. Effekten kommer snabbt, inom 5-10 minuter, och man kan därför ta en injektion om man känner att symtomen börjar komma. Medicinen kan också tillföras med en pump som för in läkemedlet under huden via en nål. Man brukar använda ett läkemedel mot illamående i början av behandlingen.
Här finns instruktionsfilmer om Apomorfinpumpen
Vid neurokirurgi sätter man in små tunna elektroder i hjärnan. Elektroderna ger små svaga elektriska impulser till hjärnan vilket gör att andra oönskade signaler i hjärnan blockeras. Resultatet blir att besvären med ryckningar och andra rörelsestörningar minskar.
Neurokirurgisk behandling har använts vid Parkinsons sjukdom under lång tid; sedan senare delen av 1900-talet. Under de senaste decennierna har man framför allt använt permanent elektrostimulering, en metod som oftast kallas DBS – Deep Brain Stimulation. Med svaga elektriska impulser kan man stimulera hjärnans nervceller. Elektroder, dvs tunna metalltrådar som är drygt en millimeter tjocka, opereras in i hjärnan till utvalda målpunkter. Elektroderna är förbundna med en elektrisk impulsgivare, som liknar en pacemaker för hjärtat. Impulsgivaren opereras in under huden och ställs sedan in noggrant för att passa den enskilda patienten. Batteriet räcker vanligtvis i flera år och när det byts behövs bara lokalbedövning.
DBS ger särskilt bra effekt på skakningar (tremor) men har även mycket god symtomlindrande effekt när det gäller ojämna motoriska parkinsonsymtom.
Innan en operation är aktuell får personen gå igenom en mycket ingående undersökning och utredning. Såväl neurokirurg som neurolog är involverade. Metoden är säker, men som vid all kirurgi finns vissa risker. Det finns som alltid en liten risk för infektion och blödningar. Riskerna med ett neurokirurgiskt ingrepp är större vid högre ålder och behandlingen är oftast mindre lämpad för personer som är äldre än 75 år.
Parkinsonförbundet har gjort en informationsfilm om de olika behandlingarna som kan användas i komplikationsfasen.
Parkinsonförbundet har gjort en film om de olika behandlingsalternativen i komplikationsfas.