Parkinsons sjukdom är en sjukdom som utvecklas långsamt, och där symtomen kommer efter hand. Med bra behandling kan man leva nästan normalt de första åren. Därför har man i allmänhet tid att inrätta sitt vardagsliv, så att det fungerar så bra som möjligt.
Det är viktigt att ha bra kontakt med sjukvården, liksom stöd från anhöriga, arbetskamrater och vänner. Vid många sjukhus organiseras utbildningsprogram för patienter med Parkinsons sjukdom och för de anhöriga. Ett bra sätt att skaffa mer information och ställa frågor.
Parkinsonföreningar kan ge både information och stöd, praktiskt och emotionellt. När man nyligen fått sin diagnos kan det kännas skönt att prata med andra som haft sjukdomen under lite längre tid. De kan bidra med sina erfarenheter och praktiska tips och råd.
För att vardagslivet ska fungera så bra som möjligt, finns en hel del hjälp. Det kan vara samhällshjälp från kommunen som till exempel parkeringstillstånd, trygghetslarm och bostadsanpassning där man bland annat tar bort trösklar.
Senare i sjukdomen kan även samhällshjälp från regionen behövas, som till exempel el-rullstolar och dagvård. Be om hjälp från arbetsterapeut och fysioterapeut, med rätt utrustning i hemmet ökar självständigheten – man klarar att göra saker själv, trots sjukdomen. Med glidlakan blir det lättare att vända sig i sängen. En pillerdosa (kallas ofta för dosett) gör det lättare att minnas när det är dags att ta medicinen.
Det finns också massor av saker att göra själv för att underlätta vardagssysslorna och hålla symtomen i schack.