Statligt vårdansvar utreds

Den 18 oktober utsågs Acko Ankarberg Johansson till Sveriges nya sjukvårdsminister i regeringen som består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, och som har ett samarbetsavtal, Tidöavtalet, med Sverigedemokraterna som inte ingår i regeringen.

Grattis till uppdraget som sjukvårdsminister! Hur känns det?

– Det känns väldigt roligt att ha fått det förtroendet! Nu har jag möjlighet att göra verklighet av mycket bra politik med en tydlig viljeinriktning från regeringen om vikten av att ha en robust och välfungerande hälso- och sjukvård.

– Ambitionen är att nu ha ett helhetsperspektiv för sjukvården genom att göra satsningar för att stötta upp där sjukvården har som mest behov, bland annat för att säkerställa fler vårdplatser och att införa en nationell vårdförmedling, samt genom att utreda hur vi ska förbättra sjukvården på lång sikt.

I det så kallade Tidöavtalet framgår det att partierna ska ”utarbeta och genomföra politiska reformer för att kapa vårdköerna, öka tillgängligheten, förbättra effektiviteten och jämlikheten i hälso- och sjukvården samt förbättra arbetsmiljö och kompetensförsörjningen för anställda inom vården.”

Vilken del anser du bör vara högst prioriterad?

– Den mest prioriterade frågan är att utreda förutsättningarna och möjligheterna att ha ett statligt ansvar för vården istället för de 21 regionala ansvaren som gäller idag. Alla ska ha samma tillgång till god vård oavsett var i landet man bor. Samtidigt vill vi kartlägga och se över det nationella behovet av vårdpersonal och genom ett tydligare statligt ledarskap kunna klara av kompetensförsörjningsbehovet.

Parkinsonförbundet har under flera år drivit frågan om behovet av jämlik sjukvård i hela landet. En av flera orsaker till att vården är ojämlik är bristen på utbildade neurologer, vilket gör att många regioner inte klarar av att uppfylla Socialstyrelsens riktlinjer för behandling av personer med Parkinson.

Hur kan du och regeringen bidra till att fler utbildar sig till neurologer i Sverige?

– I Sverige finns det brist på flertalet läkarspecialiteter inom vården, förutom den omfattande sjuksköterskebristen. För att vi ska få fler specialiserade läkare i vården behöver de som redan nu är yrkesverksamma orka jobba kvar och börja jobba heltid igen om de kan. En grundförutsättning för det är att förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren.

– Genom en nationell kompetensförsörjningsstrategi kommer det bli möjligt att se vilket behov som finns runtom i landet för att göra det möjligt att stötta upp i att utbilda fler inom de områden det råder brist. För just neurologer och andra läkarspecialiteter handlar det även om att genom mer statlig styrning korta tiden från examen till specialisering genom att minska flaskhalsarna som nu råder i vägen till att bli specialist.

Både den tidigare Socialdemokratiska regeringen men också alliansregeringen mellan 2006-2014, har utsett en Funktionshinderdelegation som är funktionshindersorganisationernas nationella samråd med regeringen.

Är det något som du vill fortsätta med?

– Det huvudsakliga ansvaret för samordning av funktionshinderpolitiken kommer att finnas hos socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, som tillsammans med rörelsen får avgöra i vilken form ett samråd ska ske. Min ambition är samtidigt att ha en nära dialog med organisationer som har särskilt intresse och kunskap inom sjukvården, inte minst med funktionshinderorganisationerna, för att få en så bred förståelse och bra samarbete som möjligt, med sjukvårdens bästa för ögonen.

/Eva-Lena Jansson