Han fick sin diagnos 2004 men hade haft symtom betydligt längre. Leif jobbade på statliga Televerket och i samband med avregleringen på telemarknaden förändrades jobbet. Ett ökat fokus på lönsamhet bidrog till att jobbet blev allt stressigare, så han bestämde sig för att tacka ja när företaget erbjöd honom ett avgångsvederlag.
Leifs fru Marie hade startat eget massageföretag några år tidigare och Leif gick en utbildning för att börja jobba tillsammans med Marie. Det var i samband med utbildningen som en av instruktörerna konstaterade att Leifs hand darrade i viloläge.
− Hon sa att det förmodligen var Parkinson och efter ett halvår med olika undersökningar så fick jag diagnosen Parkinson av Bo Johnels på Sahlgrenska, berättar Leif.
Nu var det inte bara skakningar som märktes. Leif som brukade sköta familjens ekonomi fick plötsligt svårt att hantera räkningar, hans skrivstil påverkades och bilkörningen blev ryckig.
I samband med att diagnosen sattes fick Leif och Marie mycket bra stöd från Högsbo-teamet.
Kontakten med sjukvården var mycket positiv i början men det har blivit allt glesare med besök hos läkare. Det senaste året har han bara haft telefonkontakt med personal på neurologen. Något som visar att man i denna sjukvårdsregion inte följer Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid Parkinson. Där stipuleras det att personer med Parkinsons sjukdom bör träffa en läkare med betydande erfarenhet av Parkinson två gånger per år.
− Det är mer än ett år sedan jag träffade en läkare. För flera år sedan så fick jag nej när jag frågade om jag kunde få pump, fortsätter Leif som trots en hel del motgångar behåller humöret uppe.
I vintras fick Leif möjlighet att åka på en rehabiliteringsresa till Spanien. Han och hustrun Marie hade ansökt om bidrag från region och kommun men fått nej. Tack vare dottern Julia så löste sig det ekonomiska. Det var också Julia som tog bilderna på Leif före och efter rehabiliteringsveckorna.
− Jag känner mig mycket starkare och det har varit fantastiskt att få professionell hjälp av Hedla med övningar som fått i gång delar av kroppen som inte fungerat särskilt väl. Min röst har också blivit bättre efter övningarna med en logoped.
Eftersom Leif behöver hjälp i hemmet så har Leif och Marie tidigare ansökt om personlig assistans men fått nej, i stället är det hemtjänst via kommunen som nu erbjuds. När det gått en tid med den kommunala hemtjänsten och det passerat fler än 50 olika personer i deras hem bestämde sig Leif och Marie för att anlita ett privat hemstjänstföretag.
− Nu känner vi igen dom som kommer och dom känner igen mig, vilket vi båda uppskattar säger Leif och Marie nickar instämmande.
I sin ungdom så var Leif tävlingscyklist och tränade med bröderna Fåglum. Nu har det gått flera år sedan han slutade cykla med vanlig cykel, detta på grund av balanssvårigheter. Under rehabiliteringen så ingick cykelträning fast då på en stationär motionscykel, något som Leif hoppas kunna fortsätta med också hemma i Lerum även om cykling utomhus lockar.
− Jag har en trehjulig cykel hemma som jag hoppas kunna använda men först måste man fixa till pedalerna så de passar mina fötter. Det låter enkelt men hittills har vi inte fått tag på någon som kan göra det.
När barnbarnen är på besök så blir det ofta pingis, ett gammalt matbord med nät funkar som spelbord och koncentrationen hos både barn och vuxen är påfallande. Att umgås med barnbarnen är något som Leif uppskattar, och det märks att han har roligt vid pingisbordet. När Leifs barn var små, så ville han att de skulle känna att oavsett vad de hade på hjärtat så skulle de kunna komma och prata med honom.
− Jag har en härlig familj, fru, tre barn med respektive och två barnbarn. Det finns alltid någon i min närhet, säger Leif och ler.
Fakta
Namn: Leif Johansson
Ålder: 66 år
Fick diagnosen Parkinson: 2004
Sysselsättning: varit televerkare och massör, har sjukersättning sedan 2008
Familj: hustrun Marie, barnen Linnea, Julia och Henrik med respektive, två barnbarn
Medlem i Parkinsonförbundet: ja
