Frida Hammarström är ny ordförande för Parkinson Gotland. Själv är hon anhörigmedlem. – Alla i ens familj och även vänner borde bli stödmedlemmar, det ska vara en självklarhet, säger hon, vars mamma har Parkinsons sjukdom.
Vi träffas utanför Langska huset dit Parkinson Gotland har bjudit in sina medlemmar för en kombinerad fika- och informationsträff. En leende Frida Hammarström, ny ordförande för Gotlands länsförening, hälsar på alla och det är svårt att tro att hon bara sovit tre timmar. Frida jobbar inom besöksnäringen och Almedalsveckan innebär att det är högsäsong på en nivå utöver det vanliga. För även om det är högt tempo och hon är trött i flera dagar efteråt tycker Frida att det både kul och inspirerande att jobba med så mycket kompetent personal.
– Almedalsveckan som är vår absolut mest hektiska period på året. Det är fantastiskt roligt. Här får man ta fram alla sina erfarenheter i arbetslivet, och framför allt vara lösningsorienterad. Oavsett hur förberedd man är så dyker olika problemställningar upp och man måste släcka bränder. Det tror jag alla företag som jobbar med Almedalsveckan kan skriva under på. Det här är bästa veckan på året helt enkelt, säger Frida med emfas.
Frida är uppväxt på Gotland men efter gymnasiet flyttade hon och hennes bästa vän till Oslo. Det blev jobb på Wallmans salonger och träningscenter men efter tio år i Norge var det dags att återvända hem.
– Jag längtade hem till Sverige och flyttade till Stockholm och där blev jag kvar i ytterligare tio år. Även där blev det Wallmans salonger först, sedan andra restauranger inom samma koncern, bland annat Hamburger Börs där jag var restaurangchef, och Golden Hits, berättar Frida.
När andra barnet kom till världen valde familjen att flytta till Gotland. Frida hade trivts med storstadslivet men när hon nu hade små barn fanns det annat som blev viktigt. Vacker natur med lantliga miljöer, lugnet och framför allt närheten till sina föräldrar och syskon med familjer kändes betydligt mer lockande än huvudstaden puls.
– För fyra år sedan, 2021, köpte vi vårt hus och jag kunde äntligen återvända till ön som åretruntboende. Det kommer jag aldrig att ångra. Det finns ingen vackrare plats, och att ha min familj och mina vänner så mycket närmare är ovärderligt.
– Många av mina barndomsvänner hade flyttat hem flera år tidigare, de tog sitt förnuft till fånga lite tidigare än jag så att säga. Nu när jag återförenats med dem ses vi minst en gång i månaden, äter gott och pratar om livet i stort. Att ha sina vänner i goda och onda stunder är livsviktigt, säger Frida.
Det var när hennes mamma fick sin diagnos som Parkinsons sjukdom blev en konkret faktor att för Frida förhålla sig till.
– Jag kände mig maktlös när mamma blev sjuk. Jag tänkte att något måste man kunna bidra med. För mig är det viktigt att vi sprider kunskap om sjukdomen men också stöttar dem har drabbats. När mamma blev sjuk visste jag ingenting om sjukdomen, kände mig som ett enda stort frågetecken, och jag hörde inget om någon form av stöttning för anhöriga heller. Vi visste helt enkelt inte hur vi skulle hantera vår nya livssituation, säger Frida. Numera har hon tagit på sig ytterligare en uppgift.I år bestämde sig Frida för att tacka ja till uppdraget att bli ordförande för Parkinson Gotland. Föreningen har 110 medlemmar och i förhållande till invånarantalet på ön, drygt 60 000 personer, ligger man över genomsnittet vid jämförelse med övriga länsföreningar. Men föreningens nya ordförande vill att fler ska få möjligheten att bli medlemmar i Parkinsonförbundet.
– Tänk vilken skillnad det skulle göra om vi var dubbelt så många, säger Frida Hammarström med engagerad röst och tycker att det skulle kunna bli ännu fler. Många parkinsonsjuka har säkert flera familjemedlemmar som skulle göra vad som helst för att deras närstående ska får en lättare vardag. Och som medlem bidrar man till just det. Att vi kan starta anhöriggrupper, ordna med aktiviteter och upplevelser. Är det något vi vet är det att motion och rörelse bara är bra för den som har Parkinson, och att skapa träningstillfällen kostar pengar. För oss blir alla de anhörigmedlemskapen en ovärderlig möjlighet att kunna hjälpa våra medlemmar, nå ut till fler och stötta även dem.
Vädret som har skiftat hela veckan växlar över till regn och efter att ha pratat med övriga i styrelsen tar Frida ett snabbt beslut att träffen blir inomhus. Den sociala gemenskapen och möjligheten att träffa andra i liknande situation är en starkt bidragande faktor för att många vill vara med i föreningen. Under hösten kommer man att starta en studiecirkel på temat ”Parkinson från A till Ö”. Studiecirkeln riktar sig till både sjuka och anhöriga.
– Jag tror det är extremt viktigt att man utbildar/informerar familjemedlemmar och partners till patienten så man förstår att man måste ändra på en del saker i sin vardag. Saker som annars kan leda till irritation och sorg hos alla inblandade, anser Frida. Medlemmars synpunkter på sjukvården är något som den nya ordförande för Parkinson Gotland har fått ta del av. Mycket av den kritik som framförts till Frida är att det tar alldeles för lång tid att få den vård och behandling som man behöver vid Parkinsons sjukdom.
– Läkare har generellt sett, en gedigen utbildning bakom sig, men ändå verkar det saknas tillräcklig kunskap om Parkinson och hur olika uttryck den kan ta sig. Jag vet inte hur många gånger jag suttit med gråtande medlemmar bara den lilla tid jag varit ordförande, när de berättat hur lång tid det tagit innan deras fastläkare på vårdcentralen faktiskt tagit deras oro och symtom på allvar, säger hon
med en frustrerad röst.
På Langska caféet pratar man om yttre faktorer som en av flera påverkansfaktorer som kan bidra till att personer får Parkinsons sjukdom. Det är känt sedan länge att anställda inom jordbruk, skogsbruk och tyngre industrier, löper en större risk att drabbas av Parkinson. En av medlemmarna berättar att han brukade sommarjobba och gallra sockerbetor. Flera medlemmar bekräftar att man också gallrat betor på sommarlovet.
– Det här är ju något som man borde undersöka och ta reda på fakta om. För vi vill ju att färre, inte fler ska drabbas av sjukdomen. Då måste även behandlande läkare ställa relevanta frågor om bakgrund, jobb och så vidare, anser Frida.
Mötet är slut och styrelsen hjälps åt med att ställa i ordning lokalen. Frida samlar ihop sina saker. En efterlängtad ledighet väntar runt hörnet men innan vi skiljs åt så säger hon att det borde vara mer diskussion och debatt om parkinsonvården under Almedalsveckan och något säger mig att Frida Hammarström kommer att vara en starkt bidragande röst i detta framöver.
Text och foto: Eva-Lena Jansson