Ur Parkinsonjournalen

Jag mår bra av att träna bordtennis

Lin Zhang Freund vill lära sig nya saker hela tiden, eftersom hon tycker att hjärnan är så fantastisk. – Historia, konst, kultur, papperskemi, vetenskap, språk, säger hon. Men överst för Kinafödda Lin står bordtennisträning. – Jag mår så bra av det, både fysiskt och psykiskt.

Lin Zhang Freund är född och uppvuxen i Peking. Skolgången präglades av disciplin och med respekt för lärarna.
– Man sade inte emot läraren, berättar Lin. När skoldagarna var slut bestämde min familj att jag även skulle lära mig kalligrafi och skönskrift. Det är en högt ansedd kunskap i Kina som innebär intensiv och koncentrerad träning. Lärarna i kalligrafi tituleras ”mästare”.
– Jag skulle träna varje dag och på lördagarna skulle jag visa upp mina arbeten för min lärare, berättar Lin vidare. Då hände det att läraren såg att hon inte hunnit med sin träning varje dag under veckan utan att hon suttit febrilt på fredagskvällen för att få ihop allt inför uppvisningen på lördagen. Läraren sade då:
– Jag ser att du har gjort allt på en kväll och inte tränat varje dag som jag sagt att du ska göra. Det lärde mig att jag vet att jag klarar intensivt arbete på kort tid, men också hur viktigt det är att göra något, även om det är lite, i form av träning varje dag. Rutiner är viktigt. Jag har i grunden ett bra självförtroende och vilar tryggt i det, säger Lin.


Hur kom det sig att det blev Sverige för dig?
– Jag flyttade hit för kärlekens skull. Min förste make träffade jag på universitetet i Peking. Han var utbytesstudent från Sverige och studerade det kinesiska språket och hade nog tänkt att stanna kvar och bosätta sig i Kina. Men jag var nyfiken på världens länder och ville gärna resa. Jag studerade engelska på universitetet i Peking och förstod att många i världen kunde engelska och därför var det bra att kunna engelska. Jag reste först tillsammans med min yngre syster till vår pappa som flyttat till Los Angeles under tidigt 1970-tal. Han skilde sig från min mamma, vilket var ovanligt på den tiden, särskilt i Kina.
Pappa var utbildad lärare i kemi och gifte om sig med en amerikansk kvinna som var akademiker och professor i kvinnohistoria. Av henne lärde Lin sig att hon kunde bli vad hon ville. Systern bestämde sig för att bosätta sig i USA och blev kvar där. Men Lin kände att Sverige passade henne bättre och hon ville dessutom klara sig själv.
– Det finns ett socialt trygghetssystem i Sverige som USA inte alls har. Utbildning i USA är också väldigt kostsam, till skillnad från Sverige. Dessutom tycker jag det svenska språket är så vackert. Det låter som man sjunger när man talar svenska, säger Lin. Min äldre bror flyttade också till Sverige, närmare bestämt till Skåne där han arbetar med hästar.


När du kom till Sverige under tidigt 1980-tal läste du först svenska på SFI, sedan utbildade du dig inom kontor och distribution, därefter tog du en examen som konservator på Göteborgs universitet, och under tiden födde du två barn som du har med din nuvarande make. Varifrån hämtar du kraften och energin?
– Jag tänker inte så utan jag bara gör för att det ger så mycket glädje och energi att lära sig nya saker. Du bygger upp din egen styrka av det. Sverige är så fantastiskt att du kan bli och utbilda dig till vad du vill, och när du vill i livet. Och när jag fick barn gav det ännu mer glädje och mening i livet. Jag har en fantastisk make, Peter, som är en mycket barnkär pappa. Jag tog min fil. kand. samma år som min son föddes, 1996.


Ditt arbete som konservator, vad innebär det?
– Det kan vara att restaurera och återställa dyrbara böcker och konstverk. Jag har arbetat på Nationalmuseum, Moderna museet, Östasiatiska museet med flera. Jag har alltid jobbat mycket och varit priviligierad då jag aldrig varit sjuk. Mitt arbete har alltid varit väldigt viktigt för mig, och i min roll som konservator kan jag sitta i timmar med ett svårt arbete, och då glömmer jag tid och rum. Jag har också varit fackligt aktiv i många år i DIK-förbundet, vilket innebar många konfliktlösningar och att jag hjälpt andra som varit förfördelade i olika situationer i arbetslivet.

Lin Zhang Freund på löparbanan
När upptäckte du att du hade Parkinson?
– Det tog flera år att få en diagnos. Det började med att jag fick väldigt ont i ryggen. Jag var stel och  hela höger sida av kroppen och höger arm fungerade inte som jag ville. Jag hade inga skakningar, men märkte att min handstil blev mindre och mindre när jag skrev och det tog tid att knyta skosnören.
– Jag gick till en arbetsterapeut för jag trodde att mitt ryggont hade att göra med att jag arbetat länge med böjd rygg vid skrivbordet. Jag gick till en naprapat och till en akupunktör, trots att jag är rädd för nålar. Jag gjorde hälsokontroller i såväl Sverige som Kina. Jag prövade allt men ingen hittade något fel. Mitt sökande efter svar började redan 2002. Alla svar jag fick var att jag var frisk och inget fanns att hämta i min journal.
– 2005, 2006 var det stora omorganisationer på mitt jobb och jag engagerade mig mycket fackligt i DIK-förbundet. Jag hade ansvar och allt blev både fysiskt och psykiskt krävande. Stressen på jobbet förvärrade min situation.


Din svärmor bokade ett möte hos en pensionerad neurolog som hon kände privat, berätta om det.
– Han hade gått i pension men bokade in ett möte med mig. Efter det mötet började det hända saker. Han sade: Du har Parkinson, jag är 99 procent säker! När jag efter en tid kom till neurologen Johan Berg bekräftade han med en diagnos att jag hade Parkinson.
– Det var den 4 november 2014. Den dagen glömmer jag aldrig! Jag förstod också av neurologen att jag måste släppa taget om prestigen om mitt arbete som det viktigaste och i stället lägga fokus på vad jag kan göra för att må bättre. Jag började läsa allt om Parkinson och bestämde mig för att delta i en pilotstudie som skulle analysera effekten av bordtennisträning för personer med Parkinson. Det lade grunden till en fortsatt träning. Man mår så bra! Bordtennis är stort i Kina och sporten mäkta populär.

 

”Huvudkontoret i hjärnan styr rörelserna, så rör på dig och gör vad du kan varje dag, även om det bara är lite", uppmanar Lin Zhang Freund sina parkinsonvänner.

Spelade du bordtennis redan som barn?
– Jag spelade mycket bordtennis på rasterna i skolan. Det är vanligt och alla gör det i Kina eftersom sporten är stor. Men jag har aldrig tävlat eller tränat aktivt. Nu blev det en träningsrutin för mig och mina bordtenniskompisar. Vi hade alla olika förutsättningar med vår Parkinson, men vi mådde alla så mycket bättre efter träningen, såväl fysiskt som psykiskt.


Du har deltagit i VM i bordtennis för personer med Parkinson och du har också startat en webbsida: PingPongParkinson Sverige, berätta!
– Jag tycker det är roligt att delta i VM i Parkinsonpingis och deltog förra året när tävlingarna arrangerades i Berlin. Vi brukar vara 15 personer som deltar från Sverige. I år är det VM i Pula, Kroatien, den 12–16 oktober. Tillsammans med flera från Sverige kommer jag att delta i tävlingarna. PingPongParkinson etablerades i New York 2017 av kompositören och musikern Nenad Bach tillsammans med den ideella organisationen Westchester Table Tennis Center. Nenad Bach har Parkinson. Målet är att skapa en global idrottsrörelse som är inkluderande och stödjande för personer med Parkinson. Idrottsrörelsen finns i över tio länder och nu har Lin Zhang Freund startat en webbsida för PingPongParkinson Sverige: www.pingpongparkinson.se.

Du har även startat en lokal förening i norra Stockholm: Parkinson Norrort. Var träffas ni?
– Vår möteslokal är Malmgården i Sollentuna. Den ligger i närheten av centrum. Vi träffas och pratar, har föreläsningar och så tränar vi bordtennis. Det gör vi i Norra Strandskolans idrottshall. Inga förkunskaper är nödvändiga och träningen anpassas efter förmåga. Vi spelar under ledning av den erfarne tränaren Lasse Näsström från Rotebro Bordtennisklubb. Alla är välkomna! avslutar Lin Zhang Freund.

Text och foto: Jenny Lundström